Det blir nog sista nu.
Sitter och kollar på Eva & Adam och packar det sista. Vi hade en sjukt mysig sista kväll igår med tre sorters efterrätter. Mumma! Fast först var det städning, städning och åter städning. I elva timmar städade vi hela lägenheten från golv till tak, fönster och väggar, kyl och ugn.
In action med farligaste ugnsrengöringen!
Vi hann dessutom med att laga mat OCH baka banankaka, och handla. Köpte en rolig creme fraiche. Japp, en rolig creme fraiche! Se själva:
Den talar alltså om för dig att den inte passar bra till bantning. HAHAHA! Men god var den!
Så här mysigt blev det tillslut i alla fall. Efter ris med laxsås blev det banankaka och te, sen till Scrubs var det nachochips och Solo och efter det avslutade vid med chokladglass! Yummy, en perfekt myskväll på Turbinveien 7. Blomman fick jag förresten av grabsen på Byporten. Takk!
Nu blir det kvalitetstid och bärhjälp innan bussen till tåget till Linkan väntar.
Lite tankar en regnig förmiddag:
Omdefiniering av identitet...
Jag gråter inte, för jag har inget att riktigt gråta för. Men ofta får man ju lust att göra just det när det är förändringar på gång för det känns jobbigt på något sätt. Man identifierar sig så mycket med det man gör, som t.ex. leva i Norge, jobba på Securitas och Joker, bo tillsammans med roliga människor, så när man måste bryta de invanda mönstren och ändra vanor blir man lätt lite kinkig, man känner sig vilsen. För det är ju faktiskt som att en del av ens liv, en del av en själv försvinner och ersätts av något annat, nytt och läskigt. Då gäller det att omdefiniera sin identitet och distansera sig från identifikationen med det man gör och, för den delen, hur man ser ut. Man måste gräva djupare in genom skalet och hitta den där kärnan, JAG som alltid finns där, vad som än händer och vad man än gör så ändras aldrig JAG. Man måste se till att det som verkligen är JAG följer med till nästa steg i livet, man får kämpa för att få det med sig och släpa det framåt, men har man en gång lyckats så vet man att man klarar av det, igen och igen. För JAG ändras aldrig.
In action med farligaste ugnsrengöringen!
Vi hann dessutom med att laga mat OCH baka banankaka, och handla. Köpte en rolig creme fraiche. Japp, en rolig creme fraiche! Se själva:
Den talar alltså om för dig att den inte passar bra till bantning. HAHAHA! Men god var den!
Så här mysigt blev det tillslut i alla fall. Efter ris med laxsås blev det banankaka och te, sen till Scrubs var det nachochips och Solo och efter det avslutade vid med chokladglass! Yummy, en perfekt myskväll på Turbinveien 7. Blomman fick jag förresten av grabsen på Byporten. Takk!
Nu blir det kvalitetstid och bärhjälp innan bussen till tåget till Linkan väntar.
HEJ DÅ OSLO!
Lite tankar en regnig förmiddag:
Omdefiniering av identitet...
Jag gråter inte, för jag har inget att riktigt gråta för. Men ofta får man ju lust att göra just det när det är förändringar på gång för det känns jobbigt på något sätt. Man identifierar sig så mycket med det man gör, som t.ex. leva i Norge, jobba på Securitas och Joker, bo tillsammans med roliga människor, så när man måste bryta de invanda mönstren och ändra vanor blir man lätt lite kinkig, man känner sig vilsen. För det är ju faktiskt som att en del av ens liv, en del av en själv försvinner och ersätts av något annat, nytt och läskigt. Då gäller det att omdefiniera sin identitet och distansera sig från identifikationen med det man gör och, för den delen, hur man ser ut. Man måste gräva djupare in genom skalet och hitta den där kärnan, JAG som alltid finns där, vad som än händer och vad man än gör så ändras aldrig JAG. Man måste se till att det som verkligen är JAG följer med till nästa steg i livet, man får kämpa för att få det med sig och släpa det framåt, men har man en gång lyckats så vet man att man klarar av det, igen och igen. För JAG ändras aldrig.
Kommentarer
Postat av: Kristin
Jag älskar SOLO!!!
Trackback
