Ett par dagar i Linköping

"Att komma hem är som att resa i tiden,
man känner samma känslor igen."
 - För den som letar, Lars Winnerbäck


Det stämmer ganska bra på nåt sätt. Av nån anledning är det alltid som att man krymper lite när man kommer hem. Man går in i rollen som dotter samtidigt som mamma går in i sin roll helhjärtat. Jag märker det lite på mina syskon, men inte i samma utsträckning. Kanske beror det på att jag är yngst, kanske beror det på att de har bott hemifrån längre. Jag vet inte.

Jag åkte hem till Linköping ett par dagar den här veckan med anledning av morfars begravning. Det var väldigt tufft men den var jättefin och prästen var bra så det var ändå skönt. På kvällen gick vi ut och åt med familjen, min morbrors familj, mormor och min gammel moster och mammas kusin. Det var väldigt trevligt och skönt att göra någonting annat.

mormor och hennes storasyster 

Dagen efter ville vi ha någonting annat att tänka på så vi tog med oss familjen, mormor, gammelmoster och mammas kusin ut till Harstena. Där åkte Ella 86 och Märta 90 traktor och sprang omkring på stenhällarna. Det hanns med en taco-lunch innan det var dags för Oscar, Clara, Alf och Märta att åka hem till sig. På kvällen åkte jag in till stan och träffade Maria som jag inte har träffat på 6 månader. Helt sjukt! Det var jätte skönt att bara sitta och snacka skit ett tag.

      
   

Nästa dag började med en snabb sväng på stan för att "fynda" lie och en visit på Lekia. Sedan åkte mamma och jag och hälsade på min kusin, hennes man och deras 7 månader gamla son. Sedan direkt till bussen som skulle ta mig tillbaka till Oslo där Kerstin stod och väntade på mig. Vi åkte hem och åt en underbar middag bestående av pasta, fetaost, soltorkade tomater och creme fraishe. MUMS!

Idag jobbar Kerstin och jag ska väl packa upp min väska så får vi se om det blir utgång ikväll.

Puss och kram
Liza

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0