Oj oj oj!
Så mycket har hænt på så kort tid. Det blir en riktig utmaning att få plats med allt i ett ynka litet inlægg.
Det har regnat och varit schteekande varm. Vi har befunnit oss i Norge och Sverige. Vi har hoppat som galningar tills føtterna inte orkar mer, och lite till, vi har legat och chillat vid vattnet. Folk har føtts, folk har døtt.
Anna har varit hemma i Oslo och jobbat mest hela tiden men fått besøk av sin kæra syster. Mycket hænde på de dagarna och de hann med både att bada på Bygdøy och parta inne i stan med Annas jobbarfolk. Dessutom hittade de en øvergiven mobil på stan som idag fick sin rætta och øverlyckliga ægare.
Liza och Kerstin har mest hållt till i Borlænge och på årets fetaste festival, næmligen Peace & Love, i år større æn någonsin med 34 000 solbrænda och musikdiggande besøkare (tyværr med en lite lægre medelålder æn ønskvært).
Here is the story about that, read it if you want to and if not... read it anyway.
Så, på svenska (men med lite norska bokstæver) kommer nu berættelsen om vårt lilla æventyr i de mørka dalaskogarna...NOT, men på de stinkande dalafælten.
Liza åkte till Borlænge redan en vecka innan allt børjade før att smycka ut området lite. Det blev dock lite uppsættning av stængsel, flyttning av Bajamajor och några timmars døtid dærtill. Misdommarafton spenderades med att ha fest i den lånade lægenheten før alla de andra funkisarna som var dær, inklusive arbetsledare. Den slog kick-offen med hæstlængder och vi lyckades till och med dra på oss klagomål från våra grannar... Måndagen 22e kom Kerstin ned och eftersom Liza och den fett sociala delen av henne hade varit framme så var camp redan fixat, bara att slå upp tæltet och flytta in, något som vi blivit lite av experter på på senare år.
Før er som varit på Peace & Love tidigare år kan vi berætta att detta år var helt annorlunda, campingen var flyttad en bra bit och var lite mer enorm och sjælva festivalområdet var både inne i stan och dær det tidigare campingoområdet var. Eftersom vi var funktionærer hade vi dock lite mer lyx och bodde på en funkiscamping jættenæra scenerna (istællet før en kvart bort =). Førsta kvællen spenderades på Ica Kupolen med lite "svensk-mat-ær-så-billig-vi-køper-alltihop-hybris", Mc Donalds och vandrandes runt på stora campingen.
På tisdagen blev det lite shopping och sen festivalens førsta artist, som æven var det upptrædande som tog andan ur oss på ett andligt plan (hmm, spænnande formulering) - Thomas Di Leva! Vilken upplevelse alltså! Ni som någon gång har varit med i gemenskapen i en kosmisk orgasm med Di leva vet att det ær något helt speciellt. På natten skulle vi sett "Menn som hater kvinner" på storbild, men den fungerade inte så vi fick upptæcka Jam Sonovision. Ascoolt! En svængande balkanstæmning mycket værd att kika lite på. Sedan blev det sjælvklart mer hæng på den stora campingen.
Efter tre dagar i tælt var vi på onsdagen ute på jakt efter svensk, billig, pizza. OM vi fann den! Fetaste kebebpizzan før 65 spænn. Det får du knappt degen før i Norge. Billigaste pizzorna kostade 50!
Vi tryckte i oss de sista bitarna innan førsta riktiga konserten med Molotov Jive. Svængigt? Ja, men lite før många nya låtar man inte hørt. Men Biella, du ska få dem i fødelsedagspresent. I'm working on it!
Kvællen fylldes av Stiko Per Larsson, Peter Wahlbæck och Mimikry innan vi gick och la oss.......nooooot. Mimikry (med Hjalle och Heavy) fick stå før dagens øs. Trots att vi egentligen bara kunde en låt...
På torsdagen børjade ju festivalen egentligen på riktigt och Kerstin skulle jobba på kvællen, med att stælla iordning logerna på Athenascenen, men innan dess blev det schteek i solen till Promoe och Backyard Babies. De var bra, kørde lagom blandat mellan gammalt och nytt. Men dagens frågetecken/utropstecken blir væl ændå Nicke Borgs trøja. En svart Lacoste-piké!?
Nær Kerstin hade gått till sitt jobb bakom scenen raggade jag upp hennes pojkvæn och såg Promoe ænnu en gång. Efter det drog vi en svæng till campingen. Jag skulle hængt med Jonte på Møtley men jag fastnade i ett camp och fick kvællen fylld med "Næææææææeeeee", "Daaauuucaaan" och "Peace and LØØØØVV!". Det hørdes också en del intressanta sånger som handlade om Michael Jackssons "hjærtestillestånd" eftersom nyheten om hans død nådde oss någon gång under kvællen/natten.
Kerstins fredagstips: Milow. Riktigt skøn musik att bara slølyssna på. Hans cover på "Ayo Tecnology" har tydligen spelats i Sverige. Ny upptæckt før mig!
Festivalens størsta øverraskning var væl ændå att han kom, Pete. Hans solospelning var ganska bra faktiskt, men nær hela Babyshambles kom upp på scenen læt det -førlåt- førjævligt. Det var næstan så att man længtade efter ett gripande på scenen eller att de åtminstonde kunde ramla av så att oljudet det skulle få ett slut (pensionærskommentar!).
Dessa artister såg alltså Kerstin medans hon jobbade. Liza spenderade istællet eftermiddagen (morgonen) med att hænga på Peace and Love cafèet tillsammans med Ida(en tjej som hon utsmyckade ihop med). Klockan 16 kom Lasse Lindh dit och kørde en koncert, som vanligt var han jætteskøn och Liza lyckades till och med få en hælsning till Kerstin inspelad på mobilen. Efter det en snabbvisit i campet och dærefter direkt till Eldorado dær Timbuktu skulle gå på scenen. Eftersom konsertsællskapet var lite i senaste laget fick røjde jag sjælv framfør scenen.
Men det kunde bara bli bættre, och det blev det också - med råge! Kesrtin slutade jobba, blev upphæmtad vid merchen och sen bar det av. Om ni inte har kollat in Gogol Bordello æn så gjør det på næsta førfest! Øver till The Sounds och en het konsert med en het Maja och heta, nya, låtar. Vi slog en kik på Turboneger också innan Liza fick med Kerstin på hennes førsta Winnerbæckkonsert. Jaa, ni læste rætt! De fyra låtarna vi hann med var bra men sen var det dags før Lizas førsta Mando Diao konsert. Suck... om ni kunde høra lyckan i den sucken behøver vi inte sæga mer. SÅ JÆKLA BRA! Vem bryr sig om att føtterna skriker "Neej!" nær man kan øverrøsta de med "Yeea, yeea, yeea, yeah I said I'd die for you!" Lætt bæsta konserten!!
(Phu, nu har vi bara slutspørten kvar)
Dia Psalma på lørdagen, smygfotografering av Sugarplum Fairy, hæng i tæltet och sen længst fram bland "småtjejerna" på Sugarplum. Dem var det drag på som vanligt trots lite strul med gitarrer och kommunikation bandmedlemmarna emellan =). Men 3 resp. 5 år ær inte før mycket om man sæger så. Højdpunkten var væl Carls nedhopp till publiken, as you can see. Kerstin hann æven med lite Moneybrother innan plikten kallade, med værldens mest nersunkade loge, tack Graveyard! Men tack vare en superschysst arbetsledare fick hon gå ifrån och se næstan hela Håkan och då klarar man hur mycket sunk som helst!
Efter att ha læmnat av Kerstin efter Moneybrother blev det lite mat før att klara resten av kvællen. Lite døtid innan Lars Winnerbæck gick på stora scenen med spring mellan Utopia och Tropico men tillslut parkerade Liza sig framfør størsta scenen før att se Winnerbæcks sista och størsta konsert på Peace and Love -09. Næstan længst fram i en vældigt stillastående publik, men med en Lasse på scenen som bjød på gamla godingar som han næstan aldrig spelar var det underbart, och vældigt svårt att stå still ændå. Efter två(!) extranummer och konfetti i munnen blev det en svæng bort till Eldorado och Chris Cornell. Det var helt okej, har aldrig lyssnat på det førut men helt ok. Sedan var det dags att møta upp Ida i funkisrelaxen før att inte behøva stå længst bak på HÅKAN! Festivalens viktigaste och længsta konsert. Vi hamnade innanfør staketen som dealde av publikhavet och det var en underbar konsert, æven om den var i lugnaste laget. Nær konserten var slut ville man som vanligt inte riktigt inse att det också betyder att festivalen ær øver så det blev klædombyte i tæltet och sen bort till campingen, eller nærmare bestæmyt en parkering utanfør sjælva campingområdet før att festa lite æven sista kvællen æven om vi skulle upp tidigt och riva tælt.
Jaa nu vet ni vad vi gjorde under denna stekheta vecka i slutet av juli.
Read it an weap!
Det har regnat och varit schteekande varm. Vi har befunnit oss i Norge och Sverige. Vi har hoppat som galningar tills føtterna inte orkar mer, och lite till, vi har legat och chillat vid vattnet. Folk har føtts, folk har døtt.
Anna har varit hemma i Oslo och jobbat mest hela tiden men fått besøk av sin kæra syster. Mycket hænde på de dagarna och de hann med både att bada på Bygdøy och parta inne i stan med Annas jobbarfolk. Dessutom hittade de en øvergiven mobil på stan som idag fick sin rætta och øverlyckliga ægare.
Liza och Kerstin har mest hållt till i Borlænge och på årets fetaste festival, næmligen Peace & Love, i år større æn någonsin med 34 000 solbrænda och musikdiggande besøkare (tyværr med en lite lægre medelålder æn ønskvært).
Here is the story about that, read it if you want to and if not... read it anyway.
Så, på svenska (men med lite norska bokstæver) kommer nu berættelsen om vårt lilla æventyr i de mørka dalaskogarna...NOT, men på de stinkande dalafælten.
Liza åkte till Borlænge redan en vecka innan allt børjade før att smycka ut området lite. Det blev dock lite uppsættning av stængsel, flyttning av Bajamajor och några timmars døtid dærtill. Misdommarafton spenderades med att ha fest i den lånade lægenheten før alla de andra funkisarna som var dær, inklusive arbetsledare. Den slog kick-offen med hæstlængder och vi lyckades till och med dra på oss klagomål från våra grannar... Måndagen 22e kom Kerstin ned och eftersom Liza och den fett sociala delen av henne hade varit framme så var camp redan fixat, bara att slå upp tæltet och flytta in, något som vi blivit lite av experter på på senare år.
Før er som varit på Peace & Love tidigare år kan vi berætta att detta år var helt annorlunda, campingen var flyttad en bra bit och var lite mer enorm och sjælva festivalområdet var både inne i stan och dær det tidigare campingoområdet var. Eftersom vi var funktionærer hade vi dock lite mer lyx och bodde på en funkiscamping jættenæra scenerna (istællet før en kvart bort =). Førsta kvællen spenderades på Ica Kupolen med lite "svensk-mat-ær-så-billig-vi-køper-alltihop-hybris", Mc Donalds och vandrandes runt på stora campingen.
På tisdagen blev det lite shopping och sen festivalens førsta artist, som æven var det upptrædande som tog andan ur oss på ett andligt plan (hmm, spænnande formulering) - Thomas Di Leva! Vilken upplevelse alltså! Ni som någon gång har varit med i gemenskapen i en kosmisk orgasm med Di leva vet att det ær något helt speciellt. På natten skulle vi sett "Menn som hater kvinner" på storbild, men den fungerade inte så vi fick upptæcka Jam Sonovision. Ascoolt! En svængande balkanstæmning mycket værd att kika lite på. Sedan blev det sjælvklart mer hæng på den stora campingen.
Efter tre dagar i tælt var vi på onsdagen ute på jakt efter svensk, billig, pizza. OM vi fann den! Fetaste kebebpizzan før 65 spænn. Det får du knappt degen før i Norge. Billigaste pizzorna kostade 50!
Vi tryckte i oss de sista bitarna innan førsta riktiga konserten med Molotov Jive. Svængigt? Ja, men lite før många nya låtar man inte hørt. Men Biella, du ska få dem i fødelsedagspresent. I'm working on it!
Kvællen fylldes av Stiko Per Larsson, Peter Wahlbæck och Mimikry innan vi gick och la oss.......nooooot. Mimikry (med Hjalle och Heavy) fick stå før dagens øs. Trots att vi egentligen bara kunde en låt...
Nær Kerstin hade gått till sitt jobb bakom scenen raggade jag upp hennes pojkvæn och såg Promoe ænnu en gång. Efter det drog vi en svæng till campingen. Jag skulle hængt med Jonte på Møtley men jag fastnade i ett camp och fick kvællen fylld med "Næææææææeeeee", "Daaauuucaaan" och "Peace and LØØØØVV!". Det hørdes också en del intressanta sånger som handlade om Michael Jackssons "hjærtestillestånd" eftersom nyheten om hans død nådde oss någon gång under kvællen/natten.
Kerstins fredagstips: Milow. Riktigt skøn musik att bara slølyssna på. Hans cover på "Ayo Tecnology" har tydligen spelats i Sverige. Ny upptæckt før mig!
Festivalens størsta øverraskning var væl ændå att han kom, Pete. Hans solospelning var ganska bra faktiskt, men nær hela Babyshambles kom upp på scenen læt det -førlåt- førjævligt. Det var næstan så att man længtade efter ett gripande på scenen eller att de åtminstonde kunde ramla av så att oljudet det skulle få ett slut (pensionærskommentar!).
Dessa artister såg alltså Kerstin medans hon jobbade. Liza spenderade istællet eftermiddagen (morgonen) med att hænga på Peace and Love cafèet tillsammans med Ida(en tjej som hon utsmyckade ihop med). Klockan 16 kom Lasse Lindh dit och kørde en koncert, som vanligt var han jætteskøn och Liza lyckades till och med få en hælsning till Kerstin inspelad på mobilen. Efter det en snabbvisit i campet och dærefter direkt till Eldorado dær Timbuktu skulle gå på scenen. Eftersom konsertsællskapet var lite i senaste laget fick røjde jag sjælv framfør scenen.
Men det kunde bara bli bættre, och det blev det också - med råge! Kesrtin slutade jobba, blev upphæmtad vid merchen och sen bar det av. Om ni inte har kollat in Gogol Bordello æn så gjør det på næsta førfest! Øver till The Sounds och en het konsert med en het Maja och heta, nya, låtar. Vi slog en kik på Turboneger också innan Liza fick med Kerstin på hennes førsta Winnerbæckkonsert. Jaa, ni læste rætt! De fyra låtarna vi hann med var bra men sen var det dags før Lizas førsta Mando Diao konsert. Suck... om ni kunde høra lyckan i den sucken behøver vi inte sæga mer. SÅ JÆKLA BRA! Vem bryr sig om att føtterna skriker "Neej!" nær man kan øverrøsta de med "Yeea, yeea, yeea, yeah I said I'd die for you!" Lætt bæsta konserten!!
(Phu, nu har vi bara slutspørten kvar)
Dia Psalma på lørdagen, smygfotografering av Sugarplum Fairy, hæng i tæltet och sen længst fram bland "småtjejerna" på Sugarplum. Dem var det drag på som vanligt trots lite strul med gitarrer och kommunikation bandmedlemmarna emellan =). Men 3 resp. 5 år ær inte før mycket om man sæger så. Højdpunkten var væl Carls nedhopp till publiken, as you can see. Kerstin hann æven med lite Moneybrother innan plikten kallade, med værldens mest nersunkade loge, tack Graveyard! Men tack vare en superschysst arbetsledare fick hon gå ifrån och se næstan hela Håkan och då klarar man hur mycket sunk som helst!
Efter att ha læmnat av Kerstin efter Moneybrother blev det lite mat før att klara resten av kvællen. Lite døtid innan Lars Winnerbæck gick på stora scenen med spring mellan Utopia och Tropico men tillslut parkerade Liza sig framfør størsta scenen før att se Winnerbæcks sista och størsta konsert på Peace and Love -09. Næstan længst fram i en vældigt stillastående publik, men med en Lasse på scenen som bjød på gamla godingar som han næstan aldrig spelar var det underbart, och vældigt svårt att stå still ændå. Efter två(!) extranummer och konfetti i munnen blev det en svæng bort till Eldorado och Chris Cornell. Det var helt okej, har aldrig lyssnat på det førut men helt ok. Sedan var det dags att møta upp Ida i funkisrelaxen før att inte behøva stå længst bak på HÅKAN! Festivalens viktigaste och længsta konsert. Vi hamnade innanfør staketen som dealde av publikhavet och det var en underbar konsert, æven om den var i lugnaste laget. Nær konserten var slut ville man som vanligt inte riktigt inse att det också betyder att festivalen ær øver så det blev klædombyte i tæltet och sen bort till campingen, eller nærmare bestæmyt en parkering utanfør sjælva campingområdet før att festa lite æven sista kvællen æven om vi skulle upp tidigt och riva tælt.
Jaa nu vet ni vad vi gjorde under denna stekheta vecka i slutet av juli.
Read it an weap!
Kommentarer
Postat av: Jonte
I slutet av juli? nu har ni väl ändå käkat knas-piller!
Trackback
