Oshlo

Hej och hå! Jag sitter i mörkret, mätt och belåten framför Babel och väntar på Anna och Liza som är med dagisfolket på löningspils. Förfasar mig över att de kommer att missa Tila Tequila om de inte kommer om 5 minuter.

Min dag på jobbet har varit sjuuukt kjedelig, tråkig. De första 4½ timmarna satt jag som hypnotiserad på en suduko-hemsida. Tur var väl det annars hade dagen gått äääännuuuuuuuu låååååååångsaaaaaaaaaammaaaaaaaareeeeeee. Men resten av dagen drog sig förbi så sakta som möjligt, förutom de minuter Evelina har lyst upp omvärlden med ett besök på sin rast. God loves ya!

Det är konstigt hur hemkär man kan vara här i utlandet. Varje gång jag, till exempel, står i kassakön på KIWI och hör att han/hon bakom kassan pratar svenska så ler jag liiite mer och känner mig trygg och lugn inombords. Precis som den vuxne mannen som kom fram till mig idag i informasjonsskranken och ville ha en Oslokarta: "Åh, vad skönt att höra svenska". Man blir liksom så. Helt stört egentligen, men det är väl evolutionellt som allt annat skumt här i livet.

Dagen började iallafall på bästa möjliga sätt på min promenad till jobbet. JAG SÅG TUSSILAGO!!!! Och jag sken ikapp så mycket jag bara kunde och var ju självklart tvungen att ringa mormor och berätta. Det var så skönt att få dela med sig av det underbara och jag flög fram till Byportens shoppingsenter.

Jaja, tyvärr var inte minnet av de sköna blommorna lika tydligt under dagens gång, så jag kunde strunta i hur långtråkigt det var idag men nu när jag tänker på dem blir jag lika glad igen.

Hoppas ni där hemma i det snöiga Sverige snart får se mer av våren också!

Lavv ya! XX